Elektrokirurgiska och ultraljudsbotten är de viktigaste verktygen för kirurgi, speciellt gastrointestinal tumörkirurgi. Båda har sina egna fördelar och nackdelar, och de används vanligtvis i samma operation.
Den högfrekventa elektrokirurgiska kniven är ett elektrokirurgiskt instrument som ersätter den traditionella skalpell för vävnadsskärning och separering. Den värmer vävnaden när den kommer i kontakt med kroppen genom den högfrekventa strömmen som alstras av elektrodkroppen på den elektrokirurgiska kniven. Den separerar och stelnar vävnaden, och skär därigenom och stoppar blödningen. Det elektrokirurgiska läget under operationen är indelat i elektrisk skärning och elektrokoagulationslägen. Elektrisk skärning används främst för att skära huden. Det skärs vanligtvis med elektrokoagulation efter traditionell operation för att skära överhuden och dermis. När elektrokoagulationsläget fungerar kan det spela en hemostas medan du klipper vävnaden. Generellt, när huden skärs, används inte elektrokoagulationsläget, vilket kan orsaka hudförbränningar för att bilda koks, vilket kan orsaka dålig sårläkning i det senare skedet.
När den högfrekventa högspänningsströmmen som alstras av den högfrekventa elektriska kniven passerar genom högimpedansstrukturen genereras värme i vävnaden, vilket får vävnaden att förångas eller stelna. Fördelen med den elektrokirurgiska kniven är att den kan stoppa blödningen väl när vävnaden skärs, vävnaden skärs snabbare och separeringen av vävnaden är lätt att utföra. Nackdelen är att när det subkutana fettet är tjockt är det benäget för fettförening och påverkar sårets läkning. Det finns också en elektrisk kniv som inte stoppar blödningen när blodkärlet skärs av. Detta är uppenbarligen inte lika bra som en ultraljudskniv.
Ultraljudsknivar, tillämpningsprincipen för ultraljudsknivar är att konvertera elektrisk energi till mekanisk energi genom en speciell omvandlingsenhet. Den högfrekventa ultraljudsvibrationen i ultraljudskärhuvudet orsakar vattenförångning i de kontaktade vävnadscellerna, och proteinvätebindningarna bryts, och vävnaden stelnas och skärs sedan. Ultraljudsknivar delas in i snabba och långsamma växlar, snabbväxlar används främst för vävnadsskärning och långsamma växlar används huvudsakligen för hemostas. Användningen av ultraljudsskalpel vid laparoskopisk kirurgi har betydande fördelar. Det kan sägas att de viktigaste kirurgiska instrumenten för laparoskopisk kirurgi, särskilt vid laparoskopisk kirurgi för magcancer och kolorektal cancer, kan nå mer än 95%.
Studien fann att ultraljudskniven har mycket mindre skada på den omgivande vävnaden än den elektrokirurgiska kniven, och dess exakta skärverkan, såväl som det ultraljudskärhuvudet är uppdelat i arbetsänden och det icke fungerande slutet. När det används är det icke-fungerande sidoskärhuvudet nära blodkärlet eller det viktiga organet, så att det säkert kan separera och skära längs viktiga organ och stora blodkärl utan att tappa blodkärl och organ, och mindre rök och mindre irritabilitet, vilket gör laparoskopisk kirurgi klarare och smidigare. Dessutom är den ultraljudskalpan inte som en elektrokirurgisk kniv. Arbetet är ingen elektrisk ström genom människokroppen för att göra operationen säkrare och minska förekomsten av komplikationer. Vid separering av vidhäftningar, särskilt när tumören vidhäftar i närliggande vävnader, kan separering med en elektrisk kniv ibland leda till blödning eller organskada, men det blir lättare att hantera efter att ha använt en ultraljudsskalpel, vilket minskar svårigheten vid operation och minskar mängd intraoperativ blodförlust. Mer i linje med principen om tumörfri kirurgi.